Lite politik

Jag (L) brukar inte vilja visa mitt politiska jag på platser som tex internet. Och vill ogärna bekänna färg irl heller. Det är nog bara för typ syrran och a som jag berättat vilket parti jag ska rösta på. Specifika frågor diskuterar jag däremot jättegärna. Idag till och med här på internet. (Och det blev så mkt att jag till och med satte rubrik på skiten!)

Jag pratade lite politik med en kompis igår. Vi hade rätt skilda åsikter kan man säga. (Han gissade även vilka jag ska rösta på och hade helfel.) Jag kollade även lite på några debatter. Därefter åkte jag och hälsade på ett par nyblivna föräldrar. Allt det här har tydligen fått bubbla i mig över natten, för jag vaknade av att jag var arg och tvungen att få ur mig det här:

(varning: texten saknar struktur/språk/stil/källhänvisningar)


Apropå jämställdhet och att ”ha friheten att välja själv”

Jag börjar med tre påståenden:
1) Kvinnor och män ska ha lika lön för lika arbete och hur stor chans någon har att få ett visst jobb ska inte påverkas av kön.
2) Verkligheten sammanfaller inte med påstående 1) i Sverige idag.
3) Politiker bör aktivt bekämpa detta.

Så långt tror och hoppas jag att alla håller med.

(Påstående 3) finns det i och för sig motståndare till. Dessa påpekar att det finns en trend som visar att vi är på väg åt rätt håll, att skillnaderna minskar. Detta är korrekt. Men det går för långsamt. Det kommer att vara föga trösterikt för nästa generation kvinnor att deras dotterdotterdöttrar kanske kommer att få samma lön som sonsonsönerna. I grunden håller jag naturligtvis med: politiker ska inte behöva lägga sig i. I en drömvärld där alla är jämställda är detta en möjlighet. Tyvärr är vi inte där idag. Det går för långsamt!)

Sedan kommer ett lite mer radikalt påstående:

1) Föräldraledigheten ska delas lika.

För mig är det lika självklart som påstående 1) till 3). Motargumentet lyder oftast:

2) Föräldrar ska ha friheten att välja själva hur de vill dela upp sin föräldraledighet. Man ska inte ”tvinga” föräldrar att leva på ett visst sätt.

Låt oss analysera det argumentet. Idag tar den stora majoriteten mammor ut längre föräldraledighet än mannen. Om vi nu har ett fritt val, varför väljer då de flesta på samma sätt? Svaret är för mig är uppenbart men för andra kanske kommer som en nyhet: Valet är inte fritt idag! Avsaknaden av indispositiva regler ger illusionen av att valet görs av individerna. Men verkligheten är en annan. Jag menar att kvinnan inte väljer att stanna hemma i högre grad än mannen. Hon gör det för att samhällets incitamentsstruktur tvingar henne att göra det. På samma sätt som mannen tvingas ta på sig rollen som familjeförsörjare framför rollen som pappa eftersom hushållet annars jämförelsevis skulle förlora pengar. Det blir en självklarhet att kvinnan stannar hemma när mannen har högre lön. Detta är inte vad jag kallar ett fritt val.

Som förslag till alternativ till en reglerad likadelning av föräldraledigheten finns pappabonusen, det vill säga att alla familjer där pappan stannar hemma längre ska få ett extra tillskott till hushållskassan. Hur fungerar detta? Ja, en bonus skulle göra att fler delade lika. Ja, teoretiskt sett skulle bonusen kunna utformas så att alla delade lika. Utan att illusionen av det fria valet behövde försvinna.

Men är inte detta ett sätt att kringgå problemet? Vad sänder det ut för signaler att dela ut bonusar för något som är självklart? Mäns våld mot kvinnor är inte ett problem som kommer att lösas genom att alla män som avstår från att slå sin fru får en bonus! Vad skulle hända om bonusen avskaffades? Jo: allt skulle bli som vanligt igen. Dessutom cementerar en sådan bonus bilden av att det är naturligt att kvinnan stannar hemma, medan om mannen gör det är det något extraordinärt som ska premieras!

Om bonuspengen istället gick till att höja det barnbidraget för alla och en reglerad likadelning infördes skulle effekten bli densamma. Förutom en aspekt: Det skulle inte längre uppfattas som ett ”fritt val”. Enligt mig är ett tvång ett tvång oavsett om det uppnås med en reglering eller med en morot eller piska, när effekten ändå blir densamma. Men skulle en reglerad likadelning lösa problemet att kvinnor får lön efter kön? Svaret på kort sikt är nej.

Här vill jag återkomma till de tre ”självklara” påståendena jag stipulerade i inledningen och diskutera varför det fortfarande finns ett lönegap mellan könen. En aspekt är naturligtvis att kvinnan historiskt varit förvisad till hemmet. Idag vill jag tro att landet Sveriges invånare vet att kvinnan inte av naturen är utformad så att hon är mindre lämplig att vara VD än vad mannen är.

Däremot är kvinnan, till skillnad från mannen, utformad för att kunna bli gravid. Alltså finns möjligheten att hon försvinner från arbetsplatsen en längre tid (tiden då hon är höggravid + tiden då hon är föräldraledig), vilket kan bli kostsamt för arbetsgivaren. Effekten av detta är att kvinnor, vare sig de planerar att skaffa barn eller inte, diskrimineras på arbetsmarknaden. Tiden då hon är höggravid kan och ska man naturligtvis inte påverka. (Men här talar vi väl i normalfallet inte om någon superlång period?) Den totala föräldraledigheten är 14 månader.

Även om förekomsten av könsdiskriminering är förkastlig är den inte helt och hållet oförståelig. Det krävs inget geni för att förstå att arbetsgivaren prioriterar att anställa någon som förväntas jobba konstant framför någon som förväntas vara borta från arbetet i över ett år. Det är det klassiska dilemmat om hönan och ägget. Kvinnan stannar hemma och får därför lägre lön, och därför stannar hon hemma etc.

Nu tillbaka till frågan ifall en reglerad likadelning av föräldraledigheten skulle lösa avhjälpa problemet att kvinnor lönediskrimineras. På kort sikt svarade jag nej. Men på den längre sikten svarar jag ja! Om arbetsgivaren förväntar sig att kvinnor och män i lika hög grad tar ledigt från jobbet när de blir gravida kommer företaget inte tjäna något på att anställa den ena framför den andra. Alltså kommer det överhuvudtaget inte finnas kvar några incitament alls att diskriminera kvinnor på arbetsmarknaden.

Jag inser att jag kanske ger en förenklad bild problemet här. Men jag påstår inte heller att könsdiskrimineringen kommer att försvinna över en natt när alla mammor och pappor delar lika på föräldraledigheten. Däremot är jag säker på att den dag då det blivit en självklarhet för arbetsgivarna att blivande mammor inte är mindre anställningsbara än blivande pappor kommer diskrimineringen att minska drastiskt. Om löneskillnaderna försvinner kommer det inte längre finnas några anledningar för kvinnor att välja hemmet framför jobbet i högre grad än män!

Jag tror också att det kan det finnas orsaker att göra undantag från en strikt tvådelning i enskilda fall. Men jag tycker inte att löneskillnader är en godtagbar orsak. Och inte heller att man inte vill använda bröstpump, något många hakat upp sig på. Jag förstår inte vilken kvinna som kan vägra använda sig av ett sådant hjälpmedel ifall det kan främja hennes dotters möjlighet att växa upp i ett mer jämställt samhälle.

Jag är övertygad om att när det är en självklarhet att kvinnor och män tjänar lika mycket kommer en reglering av föräldraledigheten inte längre behövas. Vi är inte där idag. Men vi skulle kunna vara där snart!



(oj vad långt det blev)

Vad tror ni? Är jag ute och trygghansacyklar?

/L